OM KONSTIGA SINNESSTÄMNINGAR

Idag är jag glad fast ändå ledsen. Nere men ändå uppe. Ja, ni fattar.

Ena sekunden har jag ett sådant glädjerus att jag bara vill skrika ut till min omgivning hur perfekt mitt liv är, nästa vill jag kasta det dyraste föremålet jag hittar in i väggen och se vad som händer.

Jag behöver få utlopp för min ilska men samtidigt dela med mig av allt bra som händer.

Jag vill att människor ska se mig dansa och försöker inte dölja ett enda felsteg.

Rastlös, meningslös och otrygg men jag vill inte ändra på saker ännu, den tiden är inte riktigt kommen för en rädd småstadstjej ännu. Det finns för mycket verklighet som jag inte behöver ta del av inlåst i mitt trygga samhälle, sådant som mina små flickögon inte vill bevittna. 

Igår var jag rädd, idag är jag modigare än någonsin förut.