Framför mig är ett blankt papper, ett nytt kapitel av mitt liv, men när jag tittar på det så är det redan ifyllt. Långa meningar fyllda av förakt och hat, rädsla för att sådant som har varit ska komma upp till ytan igen. Både en och två gånger måste jag trycka in naglarna hårt i objektet som är närmast för att lugna ner mig. Fokusera på att andas in genom näsan och ut genom munnen.
För det är just nu jag är sårbar. När jag egentligen bara vill dansa runt i snön, göra hundra snöänglar bredvid varandra och kasta snöbollar på min pojkvän så går jag igenom en svår period.
Det blir bättre för varje dag men jag vill att min omvärld ska förstå att jag behöver tid för mig själv. Det här kanske är precis vad som behövs för att jag ska kunna starta det nya året, och mitt nya kapitel, starkare än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar