OM ATT FÖLJA SINA DRÖMMAR.

Tanken är att jag ska flytta om ungefär tre månader för att utbilda mig inom reklam hundratrettio mil hemifrån under två års tid. Det är någonting jag var velat göra länge, inte själva utbildningen alltså, utan flytten. Jag kan rentav säga att jag behöver flytten, för vad är bättre än en nystart med nya kontakter och nya omgivningar? 

Sedan kommer skräcken. Jag tänker på hur det blir om jag inte skulle att passa in, hur jag kommer att bli förtryckt och sedan tvingas sitta helt ensam i min etta på trettiofem kvadrat och dricka billigt lådvin på kvällarna. Jag känner tre-fyra personer som kan hålla mig sällskap på helgerna, men de bor ändå fyra timmar bort åt olika riktningar så det är inte lätt att få besök på bara ett samtal. Jag som är så blyg, hur ska det gå att öppna upp för en rad nya människor?

Att lämna allting här hemma är ingenting jag tänker speciellt mycket på. Jag kommer ju att komma hem igen, och om mina vänner är verkliga vänner så står de kvar vid min sida även om jag flyttar härifrån. Jag flyttar trots allt i jakt på lyckan, och den finns inte här. Går allting snett kan man alltid komma hem. 

För om jag kommer in på utbildningen följer jag mina drömmar. Jag tänker helt på mig själv och inte på någon annan, och trots all min oro så känns det otroligt bra!