HON VAR 17 ÅR

Hon var 17 år och hade hela världen framför sig. Skolans populäraste tjej och kanske kommunens mest kända. Människor som kände henne visste att hon var ambitiös och osjälvisk, motsatsen till vad ryktena om henne sa. Hon kallade det avundsjuka, men kommentarerna kom in innanför huden på henne ändå. 

Skolan gick framåt, hon var alltid i centrum och hon verkade trivas med det - men sanningen var en helt annan. Hon kände sig tvingad att vara någonting som hon inte var, det var hennes pappa som bestämde hennes utbildning och hennes mamma som bestämde vilka kompisar som fick henne att verka mer framgångsrik. Pengar fick hon bara om hon skötte sig och var det alla andra förväntade sig att hon skulle vara. Till slut hade hon inga förväntningar på sig själv längre. 

En dag bestämde hon sig för att bryta sig lös. De fina, välstrukna skjortorna som låg på hennes säng varje morgon hamnade i soptunnan och jeansen hade snart hål på knäna, gjorda med sandpapper. Håret blev plötsligt lika svart som sminket runt ögonen och hon hade aldrig mått bättre med sig själv. Skolan gick inte sämre trots att sällskapet bytte ut, men det vägrade hennes föräldrar tro på och skickade istället iväg henne till en terapeut. De menade att hon hade problem - att hon var svårhanterlig. 

Genom att inte vara under mamma och pappas kontroll längre så träffade hon en ny vänskapskrets och där var även han med stort H, killen med de gyllenbruna ögonen som hon hade betraktat på avstånd så länge. De klickade direkt och hon kände att hon skulle kunna ge upp sitt liv för honom, precis som alla ungdomar gör för den där första kärleken. Han ifrågasatte dock hennes ambitioner och livsval, sa att skolan inte alls var så viktig, att det var någonting som hennes föräldrar hade präntat in i hennes huvud och att om hon ville vara med honom så skulle hon vara tvungen att göra vissa förändringar. 

Hon var 17 år och hade världen framför sig, men stod nu vid sitt största vägval någonsin. Att satsa på skolan eller att släppa allt och rymma iväg med honom. Hon hade lärt sig att alltid gå in med 100%, därför fanns inte heller några mellanting. Problemet var att hon kände att det var hennes föräldrar som satsade åt henne - att de levde deras miserabla och misslyckade liv genom henne för att få en ny chans till framgång. Hon var trött på det och ville bevisa att hon kunde något annat, att hon var normal och kunde få en kille precis som vem som helst. 

Helt plötsligt var ambitionen en helt annan än att bara se MVG på pappret. När hon kom hem med sin första IG-varning så sa hon bara "allt är relativt.". För en gångs skull så satsade hon på vad hon ville, kärleken och de nya vännerna som tog upp all hennes tid. Hon trivdes i den rollen och ångrade sig inte för en sekund att hon hade bytt fokus.

Hon var 17 år och hennes värld krossades när hon blev dumpad av killen med gyllenbruna ögon ett halvår senare.