ATT BO

Huset jag bor i är grått med vita knutar. Det har två våningar och sticker ut en del från alla de röda husen i byn. På nedervåningen har vi fönster utan insyn, därför brukar damer som behöver bättra på sin make up ställa sig där för att spegla sig till perfektion - någonting som kan vara obehagligt om man befinner sig i vardagsrummet.

16 trappsteg upp bor jag. Mitt rum är stort, 14 kvadratmeter och kanske större än min kommande lägenhet. Det ryms fotöljer, en tv, min dator och min säng. Jag städar väldigt sällan för en del i mig säger att en frekvent tar bort det hemtrevliga och unika som rummet har. Det som visar vem jag är. För stunden är det nystädat, fönsterna är nyputsade och man kan inte hitta en dammtuss någonstans. Ändå ligger det några klädesplagg på golvet och ett par vattenglas står på skrivbordet. Min prägel finns överallt. Sängen doftar mandarin från en Pillow Mist som jag köpte i Thailand för några år sedan. Blommorna har börjat vissna, jag har svårt att ta hand om dem och antar att det är ett släktdrag då min mor är likadan. På väggen hänger det en affisch från Robbie Williams spelning på Ullevi 2006, den kommer alltid att ha en plats här, vilka faser jag än går igenom.

Garderoben har ett eget rum intill mitt, där är det om möjligt även mer stökigt än mitt rum. Jag har inte lärt mig vad ordning på kläderna innebär och brukar oftast slänga ut allting därefter. Det är alltid något borta, en klänning eller en fotbollsstrumpa, och det är så oerhört enerverande. När jag röjer upp så försvinner det ändå, så jag har slutat se poängen med det. 

Det är hit jag kommer hem efter en bra utekväll, det är i den här sängen jag lägger mig och gråter om någonting känns dåligt. Vid glasbordet har jag gjort alldeles för många skoluppgifter och i bokhyllan finns väl använda böcker som passar både stora och små. 

Det här är mitt hem, det är här jag bor och här jag är uppvuxen. Trots att flytten närmar sig mer och mer och jag sällan är hemma så kommer det bli väldigt svårt att släppa den här känslan.