Jag vill ligga med bara bruna ben i gräset och njuta av solens värme. Vända mig om och pussa honom bara för att jag kan, bara för att han är min och väljer att ligga där bredvid mig hur tråkigt det än kan vara att bara ligga ner.
Jag vill gå på festivaler och krama alla jag känner och några till. Tränga mig längst fram på det där bandet med fina människor i min närhet och sjunga till låtar som vi inte kan texten till.
Jag vill säga att "den här sommaren ska jag faktiskt bada" även fast jag aldrig gör det, och tvinga mina nära stå i vattnet och vänta i flera timmar bara för att jag ska få en ärlig chans att doppa mig. Bli sur för att de skvätter vatten på mig, doppa axlarna och simma tio meter för att sedan gå upp och lova mig själv att aldrig mer sätta foten i svenskt vatten igen.
Men det känns onödigt att gå och vänta på sommaren när det nya året inte ens har kommit. En hel är månad kvar av 2011 och allt vad det innebär, och vintern är ju rätt fin ändå. Det är nu man har chansen att stanna inomhus under en filt tillsammans med en fin istället för att springa ut och mötas av en bitande kyla, det är nu man kan sätta sig ner och dricka litervis med te med nära och kära och bli helt varm inombords.
Och viktigast av allt - det är bara en månad kvar till nyårspussen.
