Folk pratar om julstämning och jag förstår ingenting. Hälften av jularna under min uppväxt har vi spenderat utomlands, nu är vi hemma och det vankas julbord hos farmor. Förutom att maten är lite udda men ändå densamma som påsk och midsommarmaten samt att några klappar delas ut för att egon ska stillas så ser jag ingen större skillnad. Ingen gran, inte ens en i plast, har funnits i vårt hem på flera år. Det är ingenting jag saknar.
Ändå har jag varit duktig och slagit in Christoffers presenter i ett himla fint papper med massor av söta tomtar på. Banden är röda och prickiga och jag ler lite åt mig själv som åstadkom någonting så juligt. För det första kan jag inte slå in paket för fem öre och för det andra tenderar jag till att vara dålig med färgval. Fyra stycken paket ska han få öppna upp, små som stora. Men det blir inte förrän på söndag. När det kommer till presenter engagerar jag mig dock alltid lite extra, så länge det är fint och meningsfullt spelar det ingen roll hur många hundralappar som försvinner ur sparkassan.
Vad man ska ha på sig? Tja... jag kommer att sitta bekvämt med ett par tjocka strumpbyxor, en stor tröja och mina nya fleecestrumpor med söta motiv och halkskydd under fötterna.
