OM ATT VARA SÖMNLÖS

Jag bestämde mig för att skicka in skrivproven, trots allt. Började samla ihop fakta för några dagar sedan och igårkväll tänkte jag att sammanställningen skulle gå hur snabbt och felfritt som helst, att det inte skulle bli ett enda problem.

Så klockan 23 satte jag mig ner och skrev första ordentliga raden. Drabbades av skrivkramp, försökte att sysselsätta mig med annat utan resultat. Gick och la mig bredvid en sovande Christoffer och skrev med papper och penna, för ibland släpper det för mig när jag använder traditionella redskap.

Ingenting.

Klockan 03 fick jag min första idé och då började jag brainstorma ordentligt. Jag vet att jag arbetar bäst under stress, även om det får mig att må dåligt i flera dagar efteråt. 

Sedan har jag suttit hela natten och halva dagen för att sammanställa, komma på idéer och förslag, göra kampanjer och affischer. Klockan 14:15 kastade jag kuvertet i postens brevlåda och begav mig hem till Luleå igen.

Nu är det bara att hålla tummarna och vänta till svaret kommer ner i brevlådan om någon månad eller så. Jag hoppas, men inte för mycket. Det känns dumt att bli besviken för en sådan liten grej. 

Om tretton minuter slår klockan 19 och den nya iOS-uppdateringen kommer ut så jag ska synka min iPhone för första gången på ett halvår eller så för att sedan låta den laddas ner medan jag sover en timme eller sju. Har en hel del sömn att ta igen, mitt huvud är tyngre än betong.

Men jag gjorde det.