OM ATT STÄDA

Idag är en sådan dag som kommer ganska sällan men samtidigt är väldigt viktig. En dag då jag tar tag i mitt liv och gör alla golvytor tomma, skrivbordet renare än någonsin och sorterar i varenda liten låda för att uppnå perfektion. Jag drar med fingret över tvn för att se hur mycket damm det finns och torkar sedan upp allting med rynkad näsa. Golvet dammsugs, elementet rengörs och luftas ur, var sak har sin plats.

Imorgon kommer jag att se skönheten i att inte ha allting kliniskt rent och sakta förvandla golvet till en horisontell garderob igen. Skrivbordet kommer att vara fullt med betalda fakturor och sönderrivna papper och dammet kommer återigen att vara en del av charmen i att ha ett lite småstökigt rum.

Men just nu så lever jag i nuet, och idag ska det vara fint. Det finns en period för allt.

OM ATT KÄNNA SIG HEMMA

Igår bakade vi kanelbullar och det luktar för första gången någonting annat än gammal, använd hyresrätt här i lägenheten. Det luktar hem. Jag känner mig hemma. Mina kläder ligger fint instoppade under nattduksbordet, genom fönsterventilen drar den kalla höstvinden in och ger en frisk doft i den tidigare halvt unkna lägenheten. 

Idag dansar jag runt med dammsugaren och mimar till mina finaste poplåtar i hopp om att köksgolvet inte ska vara fyllt av mjöl och strösocker längre. 

Jag skulle vilja ta en bild och bara visa er hur vackert jag tycker att allting är just nu, men det går inte. Så ni får nöja er med den här texten istället - se det som mitt glädjetjut. 

Om en stund ska jag komponera ihop min alldeles egna tomatsoppa. Jag är inget större fan av soppor, speciellt inte den släta varianten, eftersom det känns som att skålen aldrig blir tom. Den enda soppan som har fått mig att ändra uppfattning är just en tomatsoppa med smaker från Asien, som vi fick som förrätt under ett nyårsfirande i Egypten för några år sedan.

ATT PLANERA

Måndag morgon. Vaknar med ett ryck i sedvanlig ordning. Jag tar några djupa andetag och drar fingrarna genom håret som är flätat i tre stora flätor. Det är fortfarande blött sedan gårdagens dusch. Känner att det luktar lite unket och tänker att jag måste städa, jag ska passa på att skura också för att få hela rummet att dofta citrus. 

Fötterna nuddar det kalla golvet och jag vill egentligen bara dra tillbaka dem, säga "okej, nu är det för kallt för att vara uppe" och lägga mig under täcket igen. Men jag trotsar de inre protesterna och tassar försiktigt över det solblekta trägolvet. 

Letar efter morgonrocken men den finns ingenstans, så jag ger upp och sätter mig istället i en fåtölj för att skriva upp veckans planeringar och måsten. Strukturerar jag inte min vecka så får jag aldrig någonting gjort. Fåtöljen knarrar när jag lutar mig framåt för att greppa min lilla rosa anteckningsbok. Jag öppnar den och ser att det inte är alltför många sidor kvar, det första jag skriver är alltså "köpa ett nytt anteckningshäfte."

Jag tror inte på en schemalik planering förutom när tider är bestämda, så jag skriver oftast en lista över saker som måste göras under veckan och någonting "bra" som jag kan unna mig om jag lyckas följa planeringen. Oftast misslyckas jag eftersom spontana saker såsom sällskap av vänner kommer ivägen, men för mig är det positivt att få någonting konstruktivt gjort och sedan ha några dagliga motionsrundor inplanerade.