DAG 1 – VEM ÄR JAG?

Jag har på riktigt funderat sedan jag vaknade imorse på HUR jag ska kunna förklara vem jag är, utan att överdriva och utan att ta det för långt. Började skriva "Sofia heter jag, är inne på mitt tjugonde levnadsår och bor i Luleå", men det tog stopp efter det. Sedan hittade jag en lista på niotillfem-Sandras blogg när jag gick igenom mina bloglovin'-prenumerationer så här kommer den - en lista i en lista. Vill ni nu, av någon anledning, veta någonting annat om mig så fråga i kommentarsfältet. Det är inte svårare än så! 

Längd: 177 cm

Hårfärg: Röd/orangeaktig hennafärg. Är naturligt mörkbrun.

Ögonfärg: Blå, eller grå beroende på dag och hur jag sminkar mig.

Fräknar: Under ögonen, på armarna och sedan vet jag inte.

Bästa kroppsdel: Alltså jag har svårt för självsmicker, men det bästa med att vara lång är ju ändå att benen är långa (och slanka, i mitt fall).

Sämsta kroppsdel: Magen är väl inte som den brukade vara, men jag har allvarligt talat slutat klaga vad gäller min kropp. 

Ärr: När jag var yngre och spelade basket så trillade en lampskärm ner i mitt huvud, vilket har resulterat i ett fint ärr på ögonbrynet. Brännskador på armar och bröst på grund av den starka solen i Vietnam men de börjar försvinna nu, och sedaaaan diverse små fotbollsskavanker.

Tatueringar: Jag funderar för fullt på vad som är bra och lämpligt att tatuera in, och var. Jag vill ju inte se det hela tiden och till slut ledsna men samtidigt vill jag kunna se vad som är inristat på min kropp. Det kanske kommer.

Piercingar: Har fyra hål i öronen, ska passa på att göra några till nu när fotbollen är över för säsongen (får inte ha örhängen i när jag dömer). Sen är jag sugen på en septum (tjurring i näsan), men det lär det inte bli någonting av.

Sjukdom: Jag firar snarare att jag har varit frisk i snart ett halvår. Har problem med hosta sedan jag hade kikhosta då jag var liten, så när jag väl börjar hosta tar det oftast många månader innan det slutar även om jag är frisk i övrigt. 

Brutna ben: Har aldrig brutit något, någonsin.

Fobi: Jag kan ha lite halv agorafobi om jag har en dålig dag. Annars är jag mörkrädd. Tror alltid att någon ska mörda mig när jag är ute själv om det är mörkt, samtidigt som jag tror att någon kommer göra inbrott om jag är hemma ensam nattetid. 

Tvångstanke: Jag har många. Låser dörren tre-fyra gånger, måste ligga längst från dörren i en säng annars kan jag inte sova. Sedan kommer jag inte på något mer just nu.

Rädsla: Jag är livrädd för att bli övergiven av folk jag tycker om och tappa kontakten med sådana som jag har pratat med så länge att de är en naturlig del av mitt vardagsliv.

Kroppsligt partytrick: Hahahahaha.... Jag tror att jag kan dricka utan händer men det räcker nog där. 

Bästa känsla: Att träffa någon jag verkligen, verkligen har saknat. Det händer inte så ofta att jag saknar någon, och därför värdesätter jag den känslan högt. 

Bästa fysiska känsla: Att vara så glad att ögonen tåras är den absolut bästa fysiska känslan. Tänk er, magen pirrar, läpparna töjs ut till sitt yttersta och allting känns bara perfekt.

VAD SÄGER NI OM EN 30-DAGARSUTMANING?

Det cirkulerar så otroligt mycket saker i mitt huvud just nu att jag inte riktigt får ro, och när jag inte får ro kan jag varken skriva eller fungera till 100%. Men vi kör på en 30-dagarsutmaning så får ni läsare som inte känner mig sedan tidigare en chans att lära mig lite bättre. Börjar med dag 1 om en stund, eller imorgon, beroende på om jag blir piggare eller ej. Hoppas att ni tycker det är lite kul i alla fall! 


Dag 1 – Vem är jag?
Dag 2 – 10 fakta ni inte vet om mig
Dag 3 – Betydelsen bakom mitt bloggnamn
Dag 4 – Ett lyckligt ögonblick
Dag 5 – Vad finns i min handväska?
Dag 6 – Ett foto jag är väldigt nöjd med
Dag 7 – En bild från när jag var mindre
Dag 8 – Min förebild
Dag 9 – Mitt favoritdjur
Dag 10 – Någon jag älskar
Dag 11 – Någon jag saknar
Dag 12 – Detta ångrar jag
Dag 13 – En högtid jag längtar efter
Dag 14 – Mitt favoritspel
Dag 15 – Denna veckans planer
Dag 16 – Favorit tv-serie
Dag 17 – Favoritfilm
Dag 18 – Favoritartist
Dag 19 – Det här mår jag bra av
Dag 20 – Det här gör mig ledsen
Dag 21 – Det här hade jag på mig idag
Dag 22 – Min favoritmat
Dag 23 – Min dag
Dag 24 – Mitt favoritplagg
Dag 25 – En outfit jag skulle vilja ha
Dag 26 – Min profilbild på Facebook
Dag 27 – Varför bloggar jag?
Dag 28 – Bloggar jag läser
Dag 29 – Om 10 år
Dag 30 –  Ett lyckligt ögonblick


Translation: Since I have too much thoughts in my head I can't really blog properly. But, let's do a 30 day challenge to give you all a chance to get to know myself a bit better. 

SAKER JAG GILLAR

• Kramar
• All musik ni kan tänka er. Just nu lyssnar jag på Jakob Hellman men om ett tag kanske jag känner för Dead Kennedys. Vill ni lyssna på min senaste playlist på spotify och på så vis få en bättre bild om hur blandad jag är så heter den SVENSKT! och ni kommer enklast dit genom att klicka på länken.
• Att argumentera, speciellt då jag vinner. Jag tappade motivationen för det ett tag, men jag är på väg tillbaka till gamla spår. Har jag minsta lilla chans att vinna så går jag all in och ger mig inte förrän jag har vunnit. Jag tror att även om folk tycker att det är hur irriterande som helst att jag inte kan ge mig så är det en bra egenskap.
• Unika människor med speciella personligheter. Speciellt sådana som kan bjuda på sig själv så mycket att man alltid skrattar i deras närvaro. Det är så himla fint.
• Att skaka hand. Det låter hur dumt som helst men jag älskar verkligen att skaka hand med folk. Sedan jag dömde en fotbollsmatch för flera år sedan då pappas kompis, som kände tränaren för laget, sa att jag skakade hand som en död fisk och att det inte var vidare förtroendeingivande så har jag börjat analysera folk utefter hur de skakar hand. Idag ska jag på anställningsintervju, då kommer mina handskaknings-kunskaper väl till hands. Hårt handslag och en presentation utan minsta nervositet är receptet för framgång! 
• Utmaningar som jag absolut inte tror att jag klarar av, men ändå genomför det. Lättnaden i hjärtat sedan är världens bästa känsla.
• Att jag inte har haft ont i benen på flera veckor, trots att jag har sprungit sammanlagt flera mil på asfalt trots att sjukgymnasten sa att det aldrig någonsin skulle gå igen. In your face, kroniska skada.

SOM EN KÄFTSMÄLL

Hon hade funderat länge över hur hon skulle gå tillväga. Hur hon skulle klara av att lämna honom utan att springa därifrån i tårar. De skulle mötas i parken eftersom hon ansåg att det skulle väckas mindre starka känslor om hon gjorde det offentligt. Ingen skulle våga säga något och de skulle inte våga höja rösten åt varandra. 

På vägen dit pratade hon med sig själv och sa att allting skulle bli bra. Det var för bådas bästa och båda visste mycket väl att de höll på att glida ifrån varandra. Innerst inne visste hon att det inte var sant.

Höstsolen lyste starkt i hennes ögon, löven skiftade fortfarande mellan grön och orange. Hon blev tårögd när hon insåg att de aldrig mer skulle få gå den vanliga promenaden runt stan med honom. Aldrig mer skulle de stanna upp mitt på vägen i den trädfyllda allén bara för att ta en kysspaus.

Det första hon lade märke till var hans förskräckta ansiktsuttryck. Hon var inte framme vid honom ännu men kunde se hur han våndades på avstånd. Ju närmare hon kom desto mer började benen skaka. Hon ville helst bara lägga sig ner och gömma sig, men det fanns inte längre någon utväg. 

De kramade om varandra.

"Jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra. Men just nu så kan det inte vara vi, det känns som att vi växer ifrån varandra och det har nog du också märkt." 

Tårarna som bildades i hans ögon kändes som en käftsmäll. Hon klarade inte av mer och sprang iväg. Den soliga, vackra höstdagen hade bara på några minuter övergått till en grå och mulen oktoberdag. Regnet piskade i hennes ansikte och efter ett tag så kunde hon inte urskilja var som var regn och vad som var tårar. Allting kändes lika tungt. 

Hon lyckades lämna honom, men innerst inne ångrade hon sig. 

CLOSE UP

OM ATT VAKNA MED ETT LEENDE PÅ LÄPPARNA

Med klockan på 10 så tänkte jag kolla på ett TV-program, även om jag var vaken så sent inatt att jag visste att det inte skulle gå att hålla ögonen uppe alltför länge. 

Larmet går. 

Jag stänger av det. Kikar igenom notifikationerna på telefonen. Läser snabbt igenom inkomna mail och ser att jag har fått svar från en arbetsgivare. Trodde först att det var ett automail som lyder i stil med "tack för din ansökan, men vi har redan hittat någon annan lämplig för tjänsten." Jag hade fel. 

"Du är inbjuden till intervju".

Efter att ha sökt vartenda jobb som kommit upp på marknaden (som inte söker någon med erfarenhet)  sedan i juni så är det här underbart för mig. Att gå hemma i flera månader till och bara vänta hade absolut inte varit något alternativ, då jag snart börjar klättra på väggarna. Jag vill ha någonting att skriva på cvt, glammigt eller oglammigt. Nu har jag en chans att få ut lite pengar även om jag kommer in på skolan jag sökt i januari. 

Somnade med mailet öppet och vaknade med ett leende på läpparna. Nu ska jag bara åka till Piteå och hämta hem mina betyg och referenser, och sedan börja förbereda mig för intervju. 

I had the alarm set at 10am this morning in order to watch a show on TV. Woke up, went through the notifications on my phone, noticed that I had recieved a mail from an employer. So now I'm going to an employment interview later this week. I'm happy, and nervous.  

HEAVEN'S ON FIRE

Här är några andra bilder från våran solnedgångspromenad. Himlen är lite mer gulaktig här då bilderna är tagna bara några minuter innan den jag la in igår. Fortfarande lika vackert. Solnedgångar slår midnattssol, alla dagar i veckan.

Here are some other pictures from our sunset walk the other day. The sky on these two is a little bit more yellow and fiery because they are taken just a couple of minutes before the one I published the other day. Still just as beautiful. The sunset is so much better than the midnight sun.