NÅGRA ORD OM TRÄNINGSMOTIVATION

Frosten ligger fortfarande kvar utomhus. Det är nu man verkligen uppmärksammar att hösten har nått sitt slut och att vintern närmar sig med stormsteg.

Tanken på en löprunda gör ont i magen, men samtidigt vill jag hinna med mina två inplanerade längre distanser innan snön börjar komma och underlaget blir mer ostabilt. Jag vill se resultat genom längre sträckor och det märker man bäst ut genom att springa utomhus. På en löpbana känns allting likadant, man får inte samma perspektiv genom att springa runt i en inomhushall.

Nästa vecka kommer jag att ändra lite på träningen genom några dagar av gym istället för enbart löpningen. Det blir intressant, med tanke på att jag inte har tränat med vikter sedan idrotten på gymnasiet. 

De senaste två åren har jag legat på latsidan och pendlat väldigt mycket i vikt, nu har jag äntligen motiverat mig tillräckligt för att gå ner till min startvikt (minus fem kilogram från min maxvikt), så nästa projekt blir att träna upp muskelmassan och återigen jobba mig uppåt. 

Det är så roligt att se resultat, och jag mår så himla bra.

OM ATT SPELA GOLF

Pappa kom hem när jag satt nere och åt frukost. Han sa att han skulle spela golf och frågade om jag ville med. Varför inte, sa jag och sedan åkte vi iväg mot golfbanan.

Vad många av er kanske inte vet är att jag faktiskt har grönt kort i golf, jag tog det när jag var kanske 13-14 tillsammans med mamma men sedan har jag inte spelat just någonting utöver det. När jag var liten kändes det töntigt och sedan har jag känt mig totalt omotiverad till att promenera lite över en mil för att få slå på en boll då och då. Däremot så har jag varit med på banan ett par gånger under åren, senast i fjol då vi plöjde oss igenom en niohålsrunda som ändå gick hyfsat. I vintras slog jag lite bollar på isen utanför stugan och nu tänkte jag att det kanske går ännu bättre, att jag rent mirakulöst har blivit starkare i armarna av att inte träna dem och kan få iväg en boll 400+ meter. Riktigt så bra  var jag dock inte...

Till en början gick det bra. Tog mig kanske 150 meter från första utslaget och lyckades med en hyfsad uppvärmning. På andra hålet kom jag upp på green efter två slag med en klar chans på par.

Efteråt fick jag prestationsångest för att det började så bra och allting gick utför. På slutet tog sig bollen kanske en meter per slag och jag blev så frustrerad att jag ville kasta mammas golfklubbor i närmaste vattenhinder.

Däremot så ska jag inte skymma undan att det var riktigt roligt att prova igen, även om det förmodligen blir sista gången på ett bra tag. Men jag fick min motion för dagen och kommer ha en del träningsvärk i armarna imorgon.