Sedan jag tog studenten i somras så jag upplevt en helt ny slags tomhet eftersom jag inte vet vad jag ska göra nu. Tidigare har jag varit insnöad i vad andra vill att jag ska göra med mitt liv, hur jag ska bete mig och vad jag ska utbilda mig till. Nu känner jag ingen stress längre, kommer jag inte in på skolan i december så är det ingen fara - det finns fler chanser och jag får en möjlighet till att jobba ihop några slantar som förhoppningsvis hjälper mig på vägen till att göra vad jag vill.
Jag har motivation till att skriva igen, för första gången på flera år. När jag gick ettan på gymnasiet sa alltid min svensklärare "sluta aldrig skriv, du har talang för det du gör" och jag minns hur rörd jag blev. Sedan dess har jag inte kunnat få ner ett ordentligt ord på papper om jag inte har blivit instruerad till att skriva - men nu kommer det av sig själv. Jag behöver inga givna ord för att starta, bara en penna och ett papper.
Saker börjar falla på plats. Det är skönt att göra ingenting ibland. Att kunna ta en promenad när jag känner för det eller att jag bara av spontanitet och lust kan sätta mig ner och skriva det här inlägget. Någonting som hade varit omöjligt för några månader sedan då allt jag kände var panik. Även om jag inte kan tänka mig att vara utan ett arbete hur länge som helst har den här perioden varit mer givande för mig än vad jag själv någonsin hade kunnat tro.
Jag har hittat lugnet. Nu är det dags för mig att ställa mig upp, ta nya tag och leta efter nya möjligheter.
