DU FÅR EN KRAM EFTERÅT

-Snälla

-Nej

-Men kom igen då!

-Nej, jag vill inte har jag ju sagt

-Du måste!

-Tvinga mig

-Vi gör det båda två, tillsammans

-Jag vågar inte

-Sitt bakom mig, du har ju själv sagt att du klarar det om du inte ser höjden

-Men

-Inga men, kom nu.

-Meeeeen

-Du får en kram efteråt

-Om vi överlever, vill säga

-Det är klart att vi överlever, sluta fåna dig

Vi enades om den bästa lösningen och jag satte mig motvilligt i stolen bakom dig. Sedan började berg och dal-banan. Det var bland det värsta jag har gjort i mitt 19-åriga liv, men kramen kändes så otroligt vacker och välbehövd efteråt.