DU FÅR EN KRAM EFTERÅT

-Snälla

-Nej

-Men kom igen då!

-Nej, jag vill inte har jag ju sagt

-Du måste!

-Tvinga mig

-Vi gör det båda två, tillsammans

-Jag vågar inte

-Sitt bakom mig, du har ju själv sagt att du klarar det om du inte ser höjden

-Men

-Inga men, kom nu.

-Meeeeen

-Du får en kram efteråt

-Om vi överlever, vill säga

-Det är klart att vi överlever, sluta fåna dig

Vi enades om den bästa lösningen och jag satte mig motvilligt i stolen bakom dig. Sedan började berg och dal-banan. Det var bland det värsta jag har gjort i mitt 19-åriga liv, men kramen kändes så otroligt vacker och välbehövd efteråt.

ATT FLIRTA ELLER MINGLA, DET ÄR FRÅGAN.

Kvällen börjar övergå till natt. Jag är på väg mot puben med de närmaste tjejvännerna. Vi ser fram emot en kväll av mingel, umgänge och skratt. 

Kön är inte lång alls i jämförelse med vad den brukar vara, så vi kommer in ganska snabbt. Väl inne så möts vi av grupperingar - tjejgäng som stänger ute alla andra och killgäng som diskuterar vilken tjej de vill gå hem med ikväll. Könsmässigt så är umgängena inte blandade alls. Det känns spänt och aningen tråkigt. 

Mina vänner går ner för att pudra näsan medan jag tänkte beställa in en öl. Väl vid kassan blir jag omsprungen av en till synes stressad man. 

"Två Heineken tack." 

Jag blir lite överrumplad, vet inte om jag ska skälla ut honom eller ignorera det. Tänker på oturen jag brukar ha i sådana situationer och håller lugnet utåt, även om min kropp skakar av irritation. Han betalar muntert och ställer sig bredvid mig för att betrakta de andra. 

"Jag har aldrig sett dig här förut." säger han. 

"Kan ju inte göra annat än att säga detsamma." 

Vi skakar hand.

 

"Du förresten, man kan ju inte låta en dam betala för sig själv så jag köpte den här till dig." 

Han slänger över en av två heineken. 

"Tack. Du har koll på vad damerna vill ha!"

"Hehe, ja. De säger det."

Vi ler mot varandra och fortsätter konversationen. Att prata med nytt folk är det bästa jag vet. En kvart senare vet jag en hel del om honom och är redo för att gå vidare och fortsätta med minglet, men han är uppenbarligen inte klar med mig.

"Du förresten, du har inte pojkvän va?" 

"Jo, sedan två år tillbaka." 

Jag ser hur han blir ställd, det var inte roligt att prata med mig längre. 

"Vår lilla pratstund är nog över." Säger han och går vidare mot någon annan potentiell dam att dra hem inatt.