FÖRLÅT FÖR TORKAN

Pressen blev för stor, vetskapen om vilka som klickar sig in på min blogg blev outhärdlig och jag bestämde mig idag för att byta bloggdomän helt och hållet. Vill ni fortsätta följa med mig på min resa så återfinns jag på här. Länken kommer förmodligen att försvinna inom det närmaste dygnet, eller kanske inte, jag vet inte. Det kändes rätt att göra så i alla fall och jag handlar mest genom impulser.

Tack för denna tid och jag hoppas att vi ses igen.

SUMMERING AV JULHELGEN

Julmat hos farmor. Världens finaste julklappar. Träffat mormor. Resor fram och tillbaka, och sedan fram igen. Umgänge. Kramar. Tre stycken i en säng. Nostalgi. Restaurangbesök. Planer. Progress Live-skivan. Känslor. Tårar. Skratt. Glädje. 

Så summerar jag julhelgen. Imorgon är det dags för ännu mer spring. Först döma och sedan iväg till Boden med Mikaela för att umgås med Elin. Ska även skriva ett personligt brev, åka till ICA och prata om ett paket och städa. När man faktiskt är upptagen för en gångs skull känns det hemskt konstigt att lägga sig ner i sängen och bara vara. 

OM DA'N FÖRE DOPPAREDA'N

Josefin har varit förbi och gett mig min första julklapp. Hon får hennes i mellandagarna eftersom vi bestämde oss för att byta julklappar såpass sent att jag inte riktigt hann med, men jag vet precis vad jag ska köpa. 

Det är (eller var) fredag, dvs. pizzafredag i mitt hushåll. Även om det på något sätt känns äckligt att äta pizza en gång i veckan under en period på vad som nu är uppe i flera månader så är det rätt fint på något sätt.

Mikaela har varit mitt kvällssällskap. Gått runt hela sunderbyn och pratat om pojkar, relationer och allt annat som kom upp i huvudet. Druckit natt-te och åkt bil en runda.  

Jag har skrattat tills magen gör ont flera gånger och är sådär fånigt nöjd med dagen innan doppareda'n. Imorgon ska jag upp hur tidigt som helst för att åka till farmor och äta grötfrukost. Sedan väntar fika, julbord, ännu mer fika och kanske några julklappar.

God jul fina ni!

OM ATT VARA TVÄRTEMOT JULHYSTERIN

Folk pratar om julstämning och jag förstår ingenting. Hälften av jularna under min uppväxt har vi spenderat utomlands, nu är vi hemma och det vankas julbord hos farmor. Förutom att maten är lite udda men ändå densamma som påsk och midsommarmaten samt att några klappar delas ut för att egon ska stillas så ser jag ingen större skillnad. Ingen gran, inte ens en i plast, har funnits i vårt hem på flera år. Det är ingenting jag saknar.

Ändå har jag varit duktig och slagit in Christoffers presenter i ett himla fint papper med massor av söta tomtar på. Banden är röda och prickiga och jag ler lite åt mig själv som åstadkom någonting så juligt. För det första kan jag inte slå in paket för fem öre och för det andra tenderar jag till att vara dålig med färgval. Fyra stycken paket ska han få öppna upp, små som stora. Men det blir inte förrän på söndag. När det kommer till presenter engagerar jag mig dock alltid lite extra, så länge det är fint och meningsfullt spelar det ingen roll hur många hundralappar som försvinner ur sparkassan.

Vad man ska ha på sig? Tja... jag kommer att sitta bekvämt med ett par tjocka strumpbyxor, en stor tröja och mina nya fleecestrumpor med söta motiv och halkskydd under fötterna.

MITT VACKRA VITA VINTERLAND

OM ATT FLYTTA TILLBAKA

Jag och Christoffer håller på att flytta tillbaka till hans gamla lägenhet. Det är otroligt hur man kan längta så mycket efter femtiosex kvadratmeter, och nu när jag äntligen befinner mig på gammal mark känns det som att vi aldrig ens har flyttat härifrån. Fem månader tog det, vi har spenderat mer tid i en tråkig ful och orenoverad lägenhet än vad vi har fått göra i den här.

I fredags sov vi här för första gången på fem hela månader, när jag skulle gå till vardagsrummet och hämta min väska med kläder på morgonen insåg jag att vi är tillbaka på sutterängplan och att insynen är lite bättre än på våning tre. 

Annars är det som förut, vi spelar kort och skrattar hela nätterna, sover halva dagarna och spenderar resterande tid med att äta eller fundera på vad vi ska hitta på. Jag har precis tagit en saffranslängd ur frysen och planerar att tända lite ljus. Det är ju trots allt fjärde advent. 

SVACKA

Framför mig är ett blankt papper, ett nytt kapitel av mitt liv, men när jag tittar på det så är det redan ifyllt. Långa meningar fyllda av förakt och hat, rädsla för att sådant som har varit ska komma upp till ytan igen. Både en och två gånger måste jag trycka in naglarna hårt i objektet som är närmast för att lugna ner mig. Fokusera på att andas in genom näsan och ut genom munnen. 

För det är just nu jag är sårbar. När jag egentligen bara vill dansa runt i snön, göra hundra snöänglar bredvid varandra och kasta snöbollar på min pojkvän så går jag igenom en svår period. 

Det blir bättre för varje dag men jag vill att min omvärld ska förstå att jag behöver tid för mig själv. Det här kanske är precis vad som behövs för att jag ska kunna starta det nya året, och mitt nya kapitel, starkare än någonsin.